Jag orkar inte mer. Jag orkar bara inte. Jag klarar inte av mer av denna jävla skit! Jag känner inte att jag "är med i gemenskapen" i skolan. Inte när jag är med mina kompisar utanför skolan heller för den delen. Jag försöker att alltid vara positiv och komma med komplimanger och vara allmänt snäll och hjälpsam, men jag känner inte att jag får något tillbaka. Om jag hejar på mina lagkompisar på en gympalektion och säger att de är jätteduktiga och sånt när vi spelar basket och de sätter den eller något liknande så får jag aldrig komplimanger och hejarop tillbaka. Efter ett tag blir det väldigt svårt att hålla masken och fortsätta med alla glada rop. Inte heller får jag några passningar när vi spelar bollsporter. Hur bra läge jag än har och även om jag är fri kan jag stå där och ropa hur länge som helst. Det är ändå ingen som passar. Om jag vill vara med i spelet och få tag i bollen någon gång måste jag själv ta den. Detta och mycket mer i skolan tillsammans med att jag inte känner att jag är med i gemenskapen på fritiden när jag är med kompisar gör att jag faktiskt mår psykiskt dåligt. Tanken på självmord har passerat genom mitt huvud alltför många gånger. Jag orkar bara inte leva som jag gör nu. Vad ska jag behöva göra för att passa in och bli accepterad? Måste man jag vara snygg och smal som en modell och samtidigt den snällaste personen i världen för att få några vänner? Är det så? För om det är så vill inte jag leva i den här världen. Om det är så vill jag inte leva överhuvudtaget. För det ska inte vara så. Suicide catches everyone's attention. It's the actions that lead up to suicide that go unnoticed. (Självmord fångar allas uppmärksamhet. Det är sakerna som leder till självmordet som inte uppmärksammas. Det vill säga mobbing o.s.v.)
Anledningen till att jag inte skrivit något på så pass länge är att jag helt enkelt inte haft något att skriva om. Så i fortsättningen kommer det bara nya inlägg när jag har något att skriva om eller bara behöver skriva av mig.
//Arinea
